Alla verbböjningar av "förekomma"
förekom: Supinum förekommit: Imperativ förekom: Particip Presens förekommande, förekommandes: Perfekt förekommen. Se hur man böjer det
Se hur du använder förekom i en mening. Många exempel meningar med ordet förekom. Verb Redigera. Böjningar av förekomma,
förekomma [förekom|har förekommit] {verb} volume_up förekomma (även: förutse, föregripa, förvänta sig, ana, antecipera, använda på förhand).
Att förekomma - Verb conjugation
Verb (av lat. verbum, ord) är en ordklass som innehåller ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. Ett verb beskriver något man gör eller något som händer. Verb kan i svenskan böjas efter tempus, modus och diates. I vissa andra språk, till exempel ryska och grekiska, förekommer aspekt som. Förekomma förekom förekommit förekommen förekomna, presens
"Verb" är ord som är namn på en handling eller visar att någon eller något är i ett visst tillstånd. Ordet verb betyder ursprungligen "ord". Verb som är namn på en handling. Springa, hoppa, studsa, tänka, se, spika, skriva, läsa, studera och ringa är ord vi använder, när vi vill kommunicera om en handling. Ulla har ringt sin mamma. Typ, jag, du, han/hon/den/det, vi,
Synonymer till. förekommer. Förekommer kan beskrivas som ”händer, sker, inträffar”. Ordet används i uttrycket ”i förekommande fall” som betyder ”om det är aktuellt”. Här nedanför kan du se alla synonymer, motsatsord och betydelser av förekommer samt se exempel på hur ordet används i det svenska språket. Image: förekomma, förekommer, förekom, förekommit Vitamin
Ett finit verb är ett verb som är böjt för att uttrycka tempus och modus: och/eller för att ange personen som utför verbhandlingen. Observera att verbet i svenskan endast har böjningsformer för presens och preteritum. Exempel: Jag har inte ringt mamma än. "Har" är det finita verbet. Övriga tempusformer kräver användning av temporala hjälpverb. Motsatsen är infinita verb, till. Particip räknas i SAG ej
Adjektiv är en ordklass som beskriver andra ord. Dessa av adjektiv beskrivna ord är i princip alltid substantiv; ytterst sällsynt kan adjektiv förekomma utan substantiv i bisatser. Det är även så att svenska adjektiv böjs i förhållande till substantiven. Som "en stor byggnad" men "ett stort hus" och även i plural, "de stora husen".